Anknytning, vad är det egentligen?

Anknytning, vad är det egentligen? Jo, enkelt uttryckt så är det banden vi har till våra närmaste, våra anknytningspersoner. Jag skulle säga att anknytning, om den ska bli trygg, ska vara byggd av kärlek. Utan kärlek ingen trygg anknytning. Det nyfödda barnet är ju helt utlämnat och beroende av sina närmaste vårdare, oftast mamman och pappan. I samspelt mellan dessa två och tre byggs anknytningen. Barnet signalerar obehag, oftast genom att skrika, föräldern svarar genom att gissa vad obehaget handlar om. Är barnet hungrigt, behöver den bytas på, är babyn trött eller har den bara behov av närhet och trygghet? Föräldern svarar i bästa fall upp och ger barnet mat, byter blöja eller bara vyssjar. Om det här sker återkommande och barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda skapas en trygg anknytning. Barnet lär sig att lita på att om jag uttrycker obehag så finns någon där som kan lindra och trygga. Om barnet däremot möts av en förälder som själv blir orolig och osäker och därför inte klarar att trygga barnet, ja då finns det risk för en otrygg anknytning. Jag ser framför mig en kurva där obehaget stegrar, föräldern är där och lugnar och då vänder kurvan ner igen. Om föräldern däremot inte kan lugna (kanske för att hen själv blir orolig), ja då fortsätter kurvan att stegra och det kan leda till att barnet inte lär sig att ”det ordnar sig, det kommer bli bra”. En trygg anknytning kallar man för en trygg bas och kan jämföras med grunden för huset. Om inte grunden är stabil står huset inte pall för påfrestningar genom åren. Anknytningsrelationen ska också fungera som en säker hamn dit man kan återvända för att be om stöd och skydd.

Personer med en (tillräckligt) trygg anknytning kan bråka och argumentera och tycka olika utan att grunden vacklar och det blir obehagligt. För en person med en (mer eller mindre) otrygg anknytning kan ett bråk betyda katastrof och att grunden för hela ens tillvaro vacklar. En person med en otrygg anknytning kan ha svårt att hitta tryggheten i sig själv och därmed också i relationen. Det är som att det finns ett ständigt hot om separation och övergivenhet.

Vad kan man då göra om man själv och/eller ens partner har en otrygg anknytning? Jag tror mycket på att en otrygg anknytning har stora möjligheter att läka i en trygg och stabil parrelation. Därför är det så viktigt att vi i våra parrelationer bygger en stabil och trygg bas och det gör vi genom att prata och lära känna. Genom att lyssna på varandras behov utan att döma och varsamt förhandla när behoven krockar bygger vi en ny anknytningsrelation. Vi kan göra det genom att berätta om våra svagheter och be om stöd och omsorg när det blir jobbigt.

Det finns ett uttryck som heter ”fem gånger mer kärlek” och det handlar om att när man som förälder kritiserar sitt barn måste det vägas upp med fem gånger mer kärlek. Jag tänker att det här även gäller i parrelationer. Så om vi kritiserar vår partner behöver vi visa fem gånger mer kärlek för att det ska väga lika tungt. Så känsliga är de flesta av oss för kritik. Ett annat uttryck som jag tycker har relevans i det här sammanhanget är ”Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst”. Så när partnern verkar lite tjurig kan det betyda att hen känner sig osäker, otrygg och behöver lite extra kärlek.

Kerstin Danneholm
Leg. Psykoterapeut/familjerådgivare
Gotlands Familjerådgivning