Har ni hört talas om Sinnesrobönen?

Har ni hört talas om Sinnesrobönen? Den skrevs av den amerikanske prästen Reinhold Niebuhr 1926 och används numera inom AA-rörelsen (Anonyma Alkoholister) och liknande rörelser. Jag tycker den är mycket tänkvärd och att den borde kunna fungera som en livsregel för oss alla, oavsett om vi tror på någon gud eller inte, och oavsett om vi kämpar med ett missbruk eller inte. För er som inte känner till Sinnesrobönen så låter den så här: ”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd (visdom) att inse skillnaden”. Är det inte genialiskt och i grunden ganska enkelt? Förändra det vi kan och acceptera det vi inte kan förändra. Men hur lätt är det egentligen att leva efter dessa enkla regler?

Acceptera det jag inte kan förändra… Ofta stångar vi oss blodiga i våra försök att förändra sådant som vi inte kan påverka och det kostar oss mycket energi. Acceptans är ett ord som används mycket inom olika psykoterapiformer men vad betyder det egentligen? Jo det betyder i princip att gilla läget. Inte att vi måste tycka att det är ok eller bra utan bara att vi måste acceptera att det är som det är och att vi inte kan påverka. Jag har märkt i mitt jobb som psykoterapeut att vi har olika lätt att hitta till den här acceptansen. Att en del har lätt att släppa och gå vidare (hitta acceptans) medans andra kan sitta fast länge och kämpa för förändring, trots att det kan handla om något som personen inte kan påverka. Min erfarenhet som parterapeut säger också att det är här många konflikter uppstår, någonstans i landet mellan acceptans och förändring. ”Hur kan du bara släppa så lätt, bryr du dig inte?” eller ”Måste du fortsätta att älta, kan du inte bara släppa och gå vidare?” Hur kan vi mötas där? För det kanske är just där vi måste mötas. Mittemellan, inte på din sida och inte på min. Ingen ska vinna en kamp men inte heller ska någon förlora. Vi måste kompromissa om vi ska leva tillsammans.

Mod att förändra det vi kan… Här tänker jag att det kanske behövs mest mod att se och förändra det jag kan hos mig själv. Inte hos dig eller någon annan. Kanske behöver vi tänka ”Vad är det jag gör som bidrar till den här konflikten”? eller ”Vad skulle jag kunna göra annorlunda eller förändra för att vi lättare ska komma överens?”. Här krävs mycket ödmjukhet och lyhördhet inåt för att vi inte ska lägga skulden på den andre och kräva att det är hen som ska ändra på sig. Om vi båda, eller alla, tänker så, ja då blir det ju ingen konflikt.

Förstånd att inse skillnaden… Det här är kanske det svåraste. Här handlar det om att vi ber om förstånd, eller visdom, att inse skillnaden. Skillnaden mellan vad som faktiskt går att förändra och vad vi måste hitta acceptans för. Kanske behöver vi stanna upp oftare och tänka ”Är det här något jag kan eller till och med borde påverka och förändra, eller behöver jag försöka hitta acceptans för att jag inte kan påverka?” Kanske är det just det som ger själva sinnesron. Att vi stannar upp och tänker efter, och lyssnar inåt.

Kerstin Danneholm
Leg. Psykoterapeut/ Familjerådgivare
Mentea Familjerådgivning
avdelning Gotland