Hur bygger vi en trygg och stabil parrelation?

Hur bygger vi en trygg och stabil parrelation? Hur gör vi relationen stark så att den klarar den stora omställning som det innebär att bli föräldrar?

Att få barn, att bli förälder och att bilda familj är nog en av de största omställningarna vi är med om i livet. Det är en fundamental förändring där vi går från att vara två till att bli tre, fyra, fem…. Där vi går från att ha haft vårt primära fokus bara på oss två till att flytta allt vårt fokus till den nya lilla människan som flyttat in. Jag tror de flesta av oss som har barn beskriver tiden kring födelsen och livet med barnen som en i grunden lycklig period, kanske den lyckligaste i livet. Men förändringen och omställningen är gigantisk så hur kan vi göra för att parrelationen ska överleva? Hur kan vi göra för att vårda parrelationen parallellt med att familjelivet med allt vad det innebär pågår?

Mitt första och viktigaste råd är: lär känna varandra innan ni skaffar barn. Om ni inte hunnit det innan barnet kommer så sluta inte. Fortsätt att lära känna varandra, och det gäller egentligen oavsett om det finns barn i familjen eller inte. Sluta aldrig lära känna varandra! Fortsätt att nyfiket utforska, titta på olikheter utan att döma och försök att sätta er in i den andres perspektiv för att bättre förstå varandra.

Jag tycker mig märka i mitt jobb att unga föräldrar idag lever med höga krav och förväntningar på sig själva och på varandra. Det är mycket som pockar på uppmärksamhet i vardagen. Barnen, jobbet, träningen, kompisarna, egentid (det här ordet fanns inte när jag hade småbarn. När kom det? Kanske får bli tema för kommande krönika), åldrande föräldrar… listan kan göras lång. För många av de unga föräldrar jag möter i mitt jobb har parrelationen på något sätt hamnat sist i prioritet. Barnen kommer först, naturligtvis, sen kommer allt det andra. Men var kommer parrelationen in? När finns det tid för dig och mig, för oss?

Jag vet, efter att ha jobbat som familjeterapeut i så många år, att relationer tar stryk om de inte vårdas. Relationer kan ta slut om de inte vårdas. Därför uppmanar jag alla som lever i någon form av parrelation att ägna åtminstone en liten stund varje dag åt just parrelationen. Parallellt med livet som pågår. Jag kallar det för att ”checka in” i relationen och det kan ju låta tekniskt och trist, men vad handlar det om? Jo, det handlar om att stanna upp, ha ögonkontakt, säga några vänliga ord, visa omsorg och kärlek, fråga hur den andre mår och vad hen behöver. Ganska enkla saker men de måste göras. Varje dag. Av det jag räknade upp nyss så tänker jag att ”stanna upp” är det viktigaste. Om vi stannar upp så hinner vi känna och tänka, vi hinner se den andre och vi hinner be om vad vi behöver. Svårare än så är det inte. Men ändå så svårt att hinna och att orka.

Om avståndet i relationen blivit stort och besvikelserna många, om värmen och tilliten inte finns där längre, ja då kan det behövas hjälp att reparera. Då kan familjerådgivning/parterapi vara ett bra val. Vi kan hjälpa till att reparera och bygga nytt. Till familjerådgivningen kan man också med fördel komma i förebyggande syfte innan det har gått för långt, helt enkelt för att vårda relationen. Har det gått för långt och det inte går att reparera kan man också komma till Familjerådgivningen för att få hjälp att separera.

Kerstin Danneholm
Leg. Psykoterapeut/familjerådgivare
Mentea Familjerådgivning
avdelning Gotland