Hur hanterar vi och kommunicerar känslorna i våra relationer?

Känslor, emotioner, affekter…

Våra känslor är i grunden till för att vägleda oss. Om jag är rädd måste jag sätta mig i säkerhet, är jag glad är det en signal på att jag vill ha mer av något, är jag ledsen är det något jag saknar. Men hur hanterar vi och kommunicerar känslorna i våra relationer? Ja den frågan är inte så lätt att svara på men säkert är ATT vi hanterar och kommunicerar känslor i våra relationer. Hela tiden skulle jag säga. Vi gör det med vår mimik och vårt kroppsspråk och genom vårt talade språk. I bästa fall kan vi identifiera vad vi känner just nu och kommunicera det klart och tydligt.

”Nu är jag arg” eller ”Jag känner mig så ledsen”. ”Varför är du arg, är det något jag har gjort?” eller ”Vad jobbigt att du är ledsen, kan jag göra något?”

Det här var exempel på en tydlig och rak kommunikation hos ett par där båda är någorlunda trygga. Gör vi så blir det inga missförstånd och ingen upptrappning till konflikt och bråk. Men hur ofta sker det? Det är ju så mycket som kan störa en rak och tydlig kommunikation. Dagsformen, stress och våra tidigare livserfarenheter till exempel. Om vi har en dålig dag tenderar vi att bli mer primitiva i våra känslor och i värsta fall agerar vi ut ilskan istället för att kommunicera den.

Känsloreglering, ja vad är då det? Jo, det handlar om att vi kan behöva reglera ner våra starka känslor så att de blir kommunicerbara. Det gör vi enklast genom att andas så att kroppen lugnar sig. När vi andas lugnt slappnar kroppen av och vi får upp syre till hjärnan så att vi kan tänka klart och då förebygger vi att känslan ageras ut. ”Vad är det jag känner nu?” och ”Hur kan jag berätta vad jag känner utan att det ska leda till missförstånd och konflikt?”

Om jag känner mig illa behandlad av min partner, hur kan jag kommunicera det utan att kritik- och försvarsminister ska triggas? ”Jag blev så ledsen när du sa det där” eller ” Jag känner mig ensam när du inte svarar eller vänder dig bort” är exempel på budskap som kan tolkas som kritik men som i själva verket är raka och tydliga budskap. Här behöver vi som mottagare av budskapet tänka på hur vi tolkar det som den andre säger. Är den andre ute efter att kritisera eller vill hen bara berätta hur hen känner? Hur kan jag ta emot ett sådant budskap utan att själv gå igång och ge tillbaka eller gå i försvar? Samma sak här; andas och lugna systemet, lyssna, tänk klart och agera sen. Då hinner du i bästa fall tänka att vi vill ju varandra väl, ingen är ute efter att såra eller söndra och då kanske du kan svara ”Jag förstår, det var inte min menig att göra dig ledsen”.

När det hettar till och blir skarpt läge blir vi mer primitiva och risken stor att vi agerar i affekt och att vi säger saker som vi egentligen inte menar. Det är mänskligt men olyckligt när det sker men det går att reparera. Gå tillbaka och be om ursäkt helt enkelt. ”Du det där jag sa var dumt, jag menade inte att såra dig, förlåt” och så är saken över. Det vill säga om den andre, den sårade, kan ta emot ursäkten och inte själv är för triggad i sina negativa känslor. Så ta några djupa andetag och påminn er om att ni vill varandra väl, att ni är på samma lag.

Det är inte ovanligt att vi i parrelationer har en av varje sort när det handlar om känslohantering. En som vill prata och reda ut, få kontakt, och en som behöver gå in i sig själv, gå undan och processa inåt. Det här kan krångla till det extra mycket när det blir ”skarpt läge” och riskerar att leda till en förstärkning och en upptrappning. Ju mer den ene är på och vill ha kontakt desto mer drar sig den andre undan. Och ju mer den drar sig undan desto mer ”på” blir den andre. Det här är viktigt att få syn på, hitta acceptans för olikheterna och att alltid försöka lösa konflikter ”i mitten”.

Kerstin Danneholm

Leg. Psykoterapeut/ familjerådgivare

Gotlands Familjerådgivning