Mentalisering, vad är det?
16 januari, 2025
Jo, det handlar om vår förmåga att förstå våra egna och andras känslor, tankar, önskningar och behov. Det är något vi alla håller på med dagligen även om vi inte tänker på det eller kallar det mentalisering. Vi försöker att tänka och känna oss in i hur det är att vara ”du”. Och vi kanske också funderar på hur det är att vara just jag. Det är en komplicerad process som kort sagt handlar om att se sig själv utifrån och att se den andre inifrån.
Dagligen försöker vi förstå vad den andre tänker, tycker, känner och menar. Oftast är det inte något vi gör medvetet utan det sker automatiskt och är själva kärnan i mänskligt samspel. Att vi försöker förstå varandra. Till vår hjälp har vi främst språket men vi har också gester, mimik och kroppsspråk. Språket är begränsat och inte exakt och ett stort problem kan vara att vi lägger olika betydelse i orden och det kan skapa förvirring. ”Vad menar du egentligen?”, ”Varför säger du så?”, ”Hur tänkte du nu?” Är vanliga och alldeles relevanta frågor. För vi strävar efter att förstå och att göra oss förstådda. När vi ser eller hör en person göra eller säga något startar med automatik en process i oss där vi försöker tolka och förstå. Det vill säga om vi inte är alldeles för snabba att döma och ifrågasätta för då kan det bråk.
I den här processen tar vi ofta hjälp av att tänka ”om jag var du” men tyvärr kan det i värsta fall bli helt fel. För jag är inte du och då försöker jag lägga min förståelse och min tolkning på dig. Konsten är att inte tänka ”om jag var du” utan att tänka ”Hur är det att vara du?”, ”Hur blir det här för dig utifrån att du är du?”. Vi behöver flytta vårt fokus från ”mig”, sätta oss i den andres sits och försöka känna in hur det är att vara ”just du just nu”. Svårt, och väldigt lätt att snubbla på tråden ”om jag var du”. Men om vi lyckas, ja då lär vi känna på djupet och kan ge den andre bekräftelse och vår förståelse, även när vi inte tycker eller känner lika. För det är väl det som är det svåra för de flesta av oss. Att kunna ge bekräftelse och förståelse även när vi inte tycker eller känner lika. Men det är just där, när olikheterna blottas och vi krockar, som vi måste stanna upp och traggla i våra relationer. Vi ska inte sträva efter att tycka lika men vi behöver sträva efter att förstå och göra oss förstådda och att hitta acceptans för den andres perspektiv och för våra olikheter.
Den andra delen av mentalisering handlar om att förstå sig själv och att se sig själv utifrån. ”Hur uppfattas jag nu av den andre?” eller ”Hur ter jag mig utifrån?” Det här är minst lika svårt som att se den andre inifrån. Men om vi ibland kan lyfta oss och skifta perspektiv och tänka ”Hur blir det här?”, ”Varför reagerar jag så här?” och ”Hur kan jag göra nu?” har vi större chans att bli tydliga och göra oss förstådda.
Självkännedom är grunden i mentalisering och om vi ökar den blir det lättare att vara tydlig mot andra och och därmed lättare för dem att förstå. I grunden handlar det också om känsloreglering och att känna/tänka och därmed öka flödet mellan tankar och känslor. Stanna upp och få fatt i vad jag känner, tänka på varför jag känner så och sen kommunicera det till den andre. Gör vi det så ökar vi vår förmåga till mentalisering. Vi minskar risken för missförstånd och i värsta fall en upptrappning till bråk. För de allra flesta, om inte alla, bråk och konflikter bottnar i att vi inte förstår varandra.
Alltså! Stanna upp och försök se den andre inifrån och dig själv utifrån. Vi har så mycket att vinna om vi bara långsammar ner tempot lite när vi kommunicerar. Då hinner vi både tänka och känna, dvs mentalisera.
Kerstin Danneholm
Leg. Psykoterapeut/familjerådgivare
Gotlands Familjerådgivning